#metoo-tankar!

För någon vecka sedan började kvinnor världen över att säga ifrån. Det ska INTE vara okej med övergrepp av något slag. Genom att ”vittna” om att jag och hon och hon och dem varit utsattas, så synliggjordes de sämsta patriarkalaste sidorna ordentligt. Med anledning av den väldigt spridda hashtag-kampanjen #metoo, så började jag fundera på om det hänt något sen jag var ung.

Jag tror att alla kvinnor, flickor, damer och tanter blivit utsatta. Det har jag också. Jag är övertygad om att den stora majoriteten av oss har sökt ”felet” hos oss själva. Vad gjorde jag? Vad sa jag? Hade jag kunnat undvika att han (det är oftast en han) sa eller gjorde så mot mig. Svaret är nej! Det är inte ditt fel. Inte ”mottagarens” ansvar. Det är ”sändarens”! I vissa fall så illa som förövarens. Men aldrig, aldrig är ansvaret ditt. Hur du än är klädd eller ser ut. Din kropp är alltid din och den är inte någon annans att yttra sig av, förfoga över, kommentera, kränka eller utnyttja.

Varje människa är ansvarig för vad hen säger eller gör. Varje människa som utsätter någon för en kränkning av verbalt, fysiskt eller psykiskt slag har valet att göra detta eller att avstå. Där ligger ansvaret och där ska felet placeras! Oavsett hur du förmår att bemöta det som sker. Apan sitter alltid på förövarens axel. Minns det om eller snarare när det sker.

Har det då hänt något? Jag hoppas det. Jag hoppas att medvetenheten hos män blir större och större. Alla är något till någon kvinna, barn till en mamma, pappa till en dotter, har en syster en hustru eller en god kvinnlig vän. Det borde faktiskt vara tillräckligt för att tänka efter före…

Jag tror att detta rör sig framåt i kollektivet män och deras medvetande om än i väldigt maklig takt. Det är dock när en man tar det som en personlig uppgift att ansvara för som något händer. När en kommentar om en kvinnas utseende undviks, för att det faktiskt inte är okej att bedöma en annan människas utseende. Det är när män agerar och reagerar på andra mäns beteenden och uttalanden och säger just ”Nej, lägg av. Det är inte okej!” Det är då det verkligen börjar hända något.

Till dess så är det nog så att det är tjejerna själva som får ta ansvar för att förbättra killarnas beteende genom att markera på alla sätt och vis. Jag hoppas att det kan ske parallellt i en större utsträckning.

I väntan på det får nedan beskrivna berättelse, från två skilda händelser, då jag och min dotter var jämngamla, bli en skildring på att även om inte mycket händer. Även om jag kanske borde ha gjort mer som mamma för att rusta mina döttrar för det patriarkala samhället så kan jag inte ha misslyckats helt.

Sverige 2017:
Min dotter, 23-år arbetade i somras som museipedagog på Seglora kyrka på Skansen. En eftermiddag kom ett franskt par in tillsammans med sin dotter i övre tonåren. Mannen ville konversera på franska. Min Julia talar inte franska. Mannen insisterar ett par gånger, vilket verkade besvära hans egen dotter påtagligt. Tillslut kollar mannen in Julia från topp till tå och säger med en menande blick ”Have you never been with A french man? Hö hö!”

Julia svarar honom genast. Sånt där ska inte du säga. Det är högst olämpligt. Överhuvudtaget och i synnerhet i en kyrka. Hade du tilltalat en dam på det sättet i Seglora kyrka på 1700-talet, hade det blivit kyrksocken för din del!

En julidag 1995, då jag nästan var 23 år, gick jag i långshorts och långärmad tröja (ni vet svenska sommrar…) på Storgatan i Luleå, då en man i uppskattningsvis 50-års åldern, stoppade mig genom att lägga handflatan på min bröstkorg. Han sa med en självklar uppsyn ”Kan du komma i kväll till Statt? Jag tittade på honom med fågelholksstora ögon. Han fortsatte ”förresten, vad kostar det.” Med samma självklara uppsyn om att han avsåg sig ha rätt till sitt agerande.

Det här var på den tiden då den fysiska resebyrån fortfarande spelade stor roll för charterresenärer. De lockade stort med bilder på lättklädda, asiatiska flickor i solnedgången. Utan minsta eftertanke om vilket underliggande budskap de faktiskt spred.

Jag var 23 år och hade uppenbarligen blivit tagen för en kvinna vars kropp var till salu. För ett det. Ett objekt som en del i den stigmatiserande bilden av en ung kvinna med mitt utseende.

Jag sa ingenting. Jag var mållös. Rädd och ledsen. Jag mer eller mindre sprang därifrån. Sen blev jag arg, på mig själv. Varför hade jag tillåtit att detta skedde? Varför hade jag inte fräst ifrån? Varför kände jag mig äcklad, ja nästan äcklad över mig själv?

Jo, jag förstod inte då att det inte var mitt fel. Det var hans och bara hans! Gubbäcklets! Jag var 23 år och alltför oerfaren och otränad för den typen av oacceptabelt beteende.

I dag är jag 45 år. Jag vet att ett sexistiskt påhopp, en fysisk kränkning, ett övergrepp aldrig är mitt eller någon annan utsatts fel.

Idag agerar jag. Reagerar. Gör min stämma hörd. Jag är äldre, klokare, mer tränad och erfaren nu. På gott och ont. Jag är sällan mållös nu för tiden. Jag ska inte säga aldrig, för det finns knäppgökar som faktiskt fortfarande förvånar en.

Jag har också så mycket mer att värna om. Framtiden för mina döttrar och dotterdotter. Jag har också ett ansvar att fostra min son. För han ska veta att han har så många viktiga kvinnor, systrar, syskonbarn att stå upp för.

Det är sorgligt att jag vet att de liksom jag själv och så många medsystrar kan hashtagga sig med #metoo-taggen.

Jag är ändå inte beredd att lägga ner kampen mot sexism och könsmaktstrukturer. Jag rentav vägrar ge upp. Jag önskar så att Amelia, mitt barnbarn, ska slippa göra den taggningen.

Om vi går tillbaka till händelserna på Seglora kyrka och det faktum att samma dotter är aktiv i en tjejjour. Och att den andra är en extremt svårslagen, verbalutmaning för en antifeminist. Ja, då förstår ni ungefär hur stolt jag är över mina döttrar. Och var min drivkraft om en bättre, jämställdhet och mer feminstisk värld finns.

Annonser

2 thoughts on “#metoo-tankar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s