En välfärd att lita på -vår 40:e kongressdevis

20140110-191427.jpg

20140110-191443.jpg20140110-191456.jpg

Drygt halva första dagen av min nionde partikongress har gått. Konstaterar att vissa saker är sig lika exempelvis att kongresserna ALLTID får problem med att hålla tiden. För närvarande, kl 18.50 ligger vi två timmar back! Tror att det där med ”e-kongress” fördröjer det hela. Vid varje votering ska det inte bara röstas via iPad/dator/smartphone utan det ska även kontrolleras om alla kan rösta, vilket följs av x antal funktionärer som får sig lite motion mellan bänkraderna.

Jag vill inte säga ”det var bättre förr”, men jag minns vilket rama skri som utbröts i samband med Luleåkongressen 1998, då vi INTE skulle ha ”mentometerknappar” för att rösta. Det skulle ju absolut inte gåååå! Nåväl, det gick i Luleå -med försening. Det kommer nog att gå här i Stockholm också -om vi hinner.

Vi har utöver att ha lagt en hel del tid på tekniken hunnit med en hel del formalia och beslut som är knutna till de val som kongressen ska göra. Närmast på dagordningen står ni debatt och beslut av uttalande inför Riksdagsvalet, att likställas med valstrategi inför Supervalåret 2014.

Det som jag personligen reflekterat över är två saker. Den första är att en av de roligaste sakerna med kongress, det är allt det glada, vänliga hejandet oss goda kamrater emellan. Till det kommer alla kramar,av de som under de snart 25 år som vänsterpartist, kommit att bli så mycket mer än bara ”partikamrater”. Det är ju liksom de 5:e bästa att krama här i världen -allihopa. Ja, jag har ju närstående som kvalar in på topp 4:)

En annan sak som alltid ger upphov till reflektion är att ju fler år som går, ju fler kongressperioder som passerar. Dess fler kamrater lämnar oss.

När jag för 21 år sedan, trettonhelgen 1993 var på min första partikongress, höll Lars Werner, även känd som ”den långe”, sitt sista öppningsanförande som partiledare för Vänsterpartiet. I dag höll vi parentation för honom och andra kamrater, socialister och feminister, som lämnat oss sen senaste kongressen. Det känns sorgligt, men också fint och stort att få hedra våra kamrater tillsammans. Hela Vänsterpartiet Sverige, som samlats för fortsatt kamp för socialism och feminism, för jämlikhet, jämställdhet och rättvisa. För alla!

Jag ser fram emot Supervalåret 2014. Kongressen är ett bra avstamp för en lyckosam valrörelse hur tuff de än kommer att bli. Det är dock i motvind en drake lyfter och som jag brukar säga ”ville en ha haft det enkelt här i livet och politiken, då hade det ju funnits SSU”. Fast den enkla vägen i politiken har ju aldrig varit min.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s