Sexism suddas inte ut av målarfärg!

toamålningFör ungefär ett år sedan (vilket kan läsas mer om i blogg-arkivet) genomförde Vänsterpartiet en enkät undersökning på Luleå gymnasieby i Luleå. Skälet till undersökningen var att vi ville kolla läget och samla argument inför en fullmäktigedebatt om jämställdhet och feministiskt självförsvar i skolorna. Vi valde att kolla med gymnasieeleverna och det fanns frågor som berörde deras erfarenheter från grundskolan.

I enkäten frågade vi om de varit utsatta för sexuella trakasserier eller kränkningar. Vi frågade om de fått kunskaper i jämställdhet och vi frågade om de tyckte att mer kunskap inom ämnet var intressant att få.

I februari 2012 behandlade kommunfullmäktige Vänsterpartiets motioner, för de var faktiskt flera om feministiskt självförsvar och ökad jämställdhet i grund- och gymnasieskolan. Ett av yrkandena var att erbjuda kurser i feministiskt självförsvar och jämställdhetsutbildningar till alla elever i grundskolans årskurs 6-9 och i gymnasieskolan.

Inför beslutet i kommunfullmäktige inhämtades yttrande från Barn- och utbildningsnämnden. Yttrandet var ganska så självgott och några citat följer här:

”All personal ska medverka till att utveckla barnens och elevernas känsla för samhörighet, solidaritet och ansvar för människor även utanför den närmaste gruppen.”

”Barn‐ och utbildningsnämnden är mycket angelägen att säkerställa att det inom nämndens ansvarsområde bedrivs ett målinriktat arbete för att aktivt främja lika rättigheter och möjligheter för de barn eller elever som deltar i eller söker till verksamheten”

”Barn‐ och utbildningsnämnden är även mycket angelägen att säkerställa att det inom ramen för varje särskild verksamhet bedrivs ett målinriktat arbete för att motverka kränkande behandling av barn och elever.”

I dagarna, nästan ett år efter att kommunfullmäktige avslagit vår motion finns följande rubrik att läsa Sexismdebatt efter toalettmålning i Luleå. Artikelns innehåll beskriver en verklighet som är precis så illa som rubriken. Irritationen steg och här på vår partiexpedition bestämde Bertil och undertecknad att gå från ord till handling. Handlingen innebar i praktiken att Bertil började skriva en insändare och jag en snabbinterpellation. I stora delar är interpellationstexten densamma som texten i detta blogg-inlägg.

Vad var det då som hände på Tunaskolan i Luleå? Jo, en ung tjej har civilkurage nog att uppmärksamma skolledningen på en kränkande bild, som visas helt öppet i skolan. Bilden visar en mycket sexistisk bild, som inte bara är kränkande för tjejer. Den är också kränkande för de killar, som inte vill vara generellt knutna till den infantila bild av killar, som bilden talar för.

I kommunen Luleå och i de skolor som vi politiker är ansvariga för skall värdegrunden vara väldigt känd för både elever och personal. I enlighet med den av kommunfullmäktige fastställda jämställdhetspolicyn, ska genomsyra även skolans verksamhet.

Det är inte alltid vi kan utgå från att alla elever kan det här. De måste ibland få stöd och vägledning av vuxna och kanske också från politiken. Vänsterpartiet utgick dock från att det var en självklarhet i och med anställning att samtlig personal oavsett arbetsuppgift, inte minst rektorerna, verkar enligt den värdegrund som finns.

Med förskräckelse är det bara att notera att i denna aktuella händelse är inte så fallet. Istället för att på allvar lyssna på den elev som uppmärksammar skolledningen på detta görs prestige av saken. Denna prestige tar sig så grava uttryck att skolledningen organiserar en gruppkränkning mot denna modiga elev.

Skolledningen väljer alltså att ”ta in skriftligt” på att det Astrid, 14 år, uttrycker som en känsla av att dagligen bli kränkt av denna sexistiska propaganda inte är sann ”det har vi papper på”. Ungefär som att om en tjej blir kallad ”hora” och upplever det som en kränkning, inte ska ”vara så känslig”. Personen som uttalade detta menade inte något kränkande med det, så då är inte tjejens upplevelse och känsla riktig.

Luleå må ha utsetts till en av landets bästa skolkommuner, men det kan inte vara på jämställdhetsområdet.

I Norrbottens Kurirens webbupplaga går nu att läsa att rektorn gett order om att målningen ska tas bort. ”Suddas över”, lite snabbt och enkelt. Tyvärr framgick inte ur nätartikeln om rektorn ännu förstått hur illa detta är. Har rektorn överhuvudtaget insikt i sexismen som samhällsfenomen, dåligt samhällsfenomen! Jag får känslan av att det brister så i insikt att det inbillas på rektorskontoret att ”saken är ur världen”. Det är den inte. Det är så mycket arbete kvar att göra i välrden, i Luleå, i skolorna och i detta enskilda fall är det minsta som kan begäras  en riktigt ordentlig och offentlig ursäkt till Astrid, som för övrigt nominerats till jämställdhetsstipendiat i Luleå kommun.

Jag hoppas innerligt att Astrid Johansson blir årets stipendiat. Hon har förstått något som inte den socialdemokratiska majoriteten i såväl barn- och utbildningsnämnden och kommunfullmäktige inte förstått. Nämligen att när det gäller jämställdhet och sexism, så är det ett ständigt pågående arbete som måste bedrivas. Av alla i samhället.

”Astrid for gender-scholarship 2013”, det vore en ordentlig markering från kommunens högsta beslutande församling. En markering om att det inte finns något humoristiskt i sexismens uttryck i samhället.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s